Livet

- jag tänker galet mycket, överanalyserar allt. Det kan räcka med att någon sagt något till mig i ett speciellt tonläge som gör att jag funderar timvis på vad denna egentligen menat, även om det troligtvist inte var något speciellt. 
 
- tror ofta att folk tycker illa om mig, att de pratar skit direkt jag vänder ryggen.
 
- folk kan uppleva mig som otrevlig pga jag är blyg och har svårt för att öppna upp mig.
 
- är livrädd för att säga något konstigt till folk som ska göra att det tycker jag är knäpp, håller därför oftast käft, nickar och håller med alternativt svarar ja/nej/det låter bra, typ. Därav igen, folk upplever mig som otrevlig och nonchalant. 
 
- hatar fördomar men har grymt många själv ibland vilket jag hatar ännu mer, försöker alltid att få bort sånna tankar. 
 
- har ibland svårt att glädjas över andras framgångar och vill ibland att att folk ska  misslyckas så grovt som möjligt. Wierdo...
 
- men är också väldigt snäll och vill för det mesta alltid andras bästa. 
 
- när jag var mindre 10-14 planerade jag  hur jag skulle ta mitt liv. Skulle proppa i mig alla tabletter jag hittade i skåpet. Samtidigt hade jag dödsångest och var livrädd för att dö. 
 
- räddningen vart min dotter som ledde in mig på rätt spår igen och fick mig att förstå att livet har så mycket mer att ge.
 
- skäms ibland över hur jag ser ut och tycker jag är otroligt ful, visar mig knappt naken för någon.
 
- men ibland är jag helt okej, typ en 10.
 
- lider av extrem ångest och social fobi, vill gärna få hjälp men vågar inte be om den.
 
- pratar med mig själv i mina tankar.
 
Konstaterar nu att jag är väldigt udda men att jag bara är en människa.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0