Djävulen
Förvånad? Jag? Njaaa. Ville ju så gärna tro..
just nu äcklas jag av dig och ditt jävla beteende.
Du tror verkligen att du kan behandla människor hur du vill, va?
Jag om någon, är verkligen ingen man bara kan leka runt med. Du vet vad jag kan göra, du vet hur lätt jag kan sätta dig i skiten. Det är tur för dig att jag trots allt väljer att göra det här på ett annat sätt. Men undan kommer du inte. Du ska få se. Kan knäcka dig så hårt. Du kommer stå på knä och be för mig. As!
För dig skulle jag göra det tusen gånger om
Du kom, du gick.
Du lät mig tro. Jag lät dig gå.
Varför vill du riva ner mitt stängsel?
Jag har aldrig varit smart. Jag har aldrig förstått.
Det spelar ingen roll, jag är hjälplös.
Du har en sån makt över mig. Du kan göra vad som helst med mig.
Men du finns kvar
Mina förhoppningar väcktes för att sen raseras.
Det var så längesen men det finns där än, passionen vi kände kommer alltid igen.
En del
Fan vad jag känner mig ensam just nu.. Ibland önskar jag att jag bara kunde bry mig lite mindre om vad andra känner och mer på mig själv.
Är så jävla rädd att skapa onödiga konflikter. Men å andra sidan, varför ska allt ansvar ligga på mig? Varför anser du att du har rätt till att sitta uppe till tidiga mornar och hålla på med ditt och sen bara förvänta dig att jag ska ta allt ansvar om G. Eller att det är okej att lägga sig och vila när du känner för det, jag tar ju ändå hand om resten? Eller att det är okej slippa göra allt det jobbiga och endast komma när det passar dig. Att det är okej att köpa saker på andras bekostnad för att du anser att vi delar ju..
Vad hände med allt? Vad hände med att vi skulle komprimissa om allt för att slippa bråka?
Jag ber inte om mycket, jag gör mer än gärna allt det här, men ibland, ibland vill jag verkligen bara få vara med mig själv. Utan att behöva få sura miner och irriterande ord slängda rätt i ansiktet. Som att jag inte gjorde nog.
Så det var
När du står där och lämnar vad ödet sett, då kan jag inte göra mer. Men när du går där förläget och undrar vart lyckan vänt, kan det ske att du ändå ser.
Nu ser vi framåt igen!
Hjälte utan mod
"Du var fri som en våg
I ditt hjärta det låg
Ingen önskan att stilla ditt jag
Men när du rörde min kind
Då blev kärleken blind
Och jag drunknade djupt i ditt hav
Så underbar du var
Men allt du ville va
Var en gåta utan svar
Som jag grubblat alla dar
Men allt du blev till slut
Var en hjälte utan mod
Som du inte ens förstod
Var det värt att se mitt hjärtas blod"
I ditt hjärta det låg
Ingen önskan att stilla ditt jag
Men när du rörde min kind
Då blev kärleken blind
Och jag drunknade djupt i ditt hav
Så underbar du var
Men allt du ville va
Var en gåta utan svar
Som jag grubblat alla dar
Men allt du blev till slut
Var en hjälte utan mod
Som du inte ens förstod
Var det värt att se mitt hjärtas blod"
Ibland får man plocka upp bitarna och fortsätta gå
Du förvirrar mig. Alla ord. Vill så gärna tro på allt, men det är svårt. Du river upp så mycket, mer än vad du kan tro. Ger mig falska förhoppningar. När jag äntligen lärt mig att leva utan dig. Jag har försökt med allt, avvisat dig, varit hatisk, låsas som att jag inte bryr mig. Men så lyckas du som vanligt få mig att falla dit igen. Varför, varför? Om jag nu betyder så mycket, varför gör du såhär? Det här är mitt liv, jag vill inte vara någon som du tror att du kan komma och gå som du vill med. Antingen är du beredd att ta konsekvenserna eller så låter du mig vara, föralltid. Jag vill inte höra tomma ord något mer. Är väl medveten om att allt är helt jävla fel just nu, finns så mycket som måste fungera.
Men det du håller på med nu, det gör ont.
-
Tänk om allt, all drama, all skuld, är steg på vägen som leder mig hem.
Livet
- jag tänker galet mycket, överanalyserar allt. Det kan räcka med att någon sagt något till mig i ett speciellt tonläge som gör att jag funderar timvis på vad denna egentligen menat, även om det troligtvist inte var något speciellt.
- tror ofta att folk tycker illa om mig, att de pratar skit direkt jag vänder ryggen.
- folk kan uppleva mig som otrevlig pga jag är blyg och har svårt för att öppna upp mig.
- är livrädd för att säga något konstigt till folk som ska göra att det tycker jag är knäpp, håller därför oftast käft, nickar och håller med alternativt svarar ja/nej/det låter bra, typ. Därav igen, folk upplever mig som otrevlig och nonchalant.
- hatar fördomar men har grymt många själv ibland vilket jag hatar ännu mer, försöker alltid att få bort sånna tankar.
- har ibland svårt att glädjas över andras framgångar och vill ibland att att folk ska misslyckas så grovt som möjligt. Wierdo...
- men är också väldigt snäll och vill för det mesta alltid andras bästa.
- när jag var mindre 10-14 planerade jag hur jag skulle ta mitt liv. Skulle proppa i mig alla tabletter jag hittade i skåpet. Samtidigt hade jag dödsångest och var livrädd för att dö.
- räddningen vart min dotter som ledde in mig på rätt spår igen och fick mig att förstå att livet har så mycket mer att ge.
- skäms ibland över hur jag ser ut och tycker jag är otroligt ful, visar mig knappt naken för någon.
- men ibland är jag helt okej, typ en 10.
- lider av extrem ångest och social fobi, vill gärna få hjälp men vågar inte be om den.
- pratar med mig själv i mina tankar.
Konstaterar nu att jag är väldigt udda men att jag bara är en människa.
Vi kan inte göra allt men vi kan göra nått
Ibland äcklas jag av mänskligheten. Hur otacksamma vi människor kan vara.
Man ska bara ha och ha hela tiden. Tacka fan för att världen ser ut som den gör idag. Det vi som har skapat den så.
Det är rätt skrämmande att se sina egna barn behöva växa upp till allt ont, man vill så gärna skydda dom mot allt.
Vad gick snett egentligen???
Det blev som det blev
Jag är så jäkla nyfiken på hur du tänker.
Vad vill du göra med ditt liv? Du är nog den mest vilsna människan jag känner,
Det finns dom som säger att du förstört ditt liv, att du fucked off för livet.
Men man kan väll inte alltid planera in vad som ska ske, till viss del ja men inte allt.
En del val väljer man inte ens själv, andra gör det åt en, kanske ibland mot sin vilja.
Man är fast helt enkelt. Livet kan vara rätt orättvist.
Du kanske vill en sak men någon annan har redan planerat in dig i sitt liv.
Jag är rätt stum över hur allt blev.
Det enda jag vet är att jag alltid kommer stå vid din sida i slutändan. Det bara är så.
Det blev som det blev
Jag är så jäkla nyfiken på hur du tänker.
Vad vill du göra med ditt liv? Du är nog den mest vilsna människan jag känner,
Det finns dom som säger att du förstört ditt liv, att du fucked off för livet.
Men man kan väll inte alltid planera in vad som ska ske, till viss del ja men inte allt.
En del val väljer man inte ens själv, andra gör det åt en, kanske ibland mot sin vilja.
Man är fast helt enkelt. Livet kan vara rätt orättvist.
Du kanske vill en sak men någon annan har redan planerat in dig i sitt liv.
Jag är rätt stum över hur allt blev.
Det enda jag vet är att jag alltid kommer stå vid din sida i slutändan. Det bara är så.
Inget att säga
Jag förstår inte hur en människa kan vara så elak. Speciellt inte emot sin egna familj/släkt. Är ju fan helt sjukt. Kan man vara så avundsjuk av sig att man inte kan dela lycka med nån annan? Tycker nog mera synd om den här människan nu för tiden. Man beter sig inte såhär om man är frisk, nåt har gått jävligt snett i huvudet. Tyvärr. Nä börja behandla dina nära och kära som du själv vill bli behandlad, snart har du inga kvar..
Ingen saknar dig när du går
En sång för alla dom som inte kommer hem till nån som frågar hur det är.
Livet
Om några år, ja om några år. Vem vet. Vi får se. Ska vi leva lyckliga i alla våra dagar?
